Som automationsingenjör har jag hittat mitt drömjobb

Gabriel Scheifele är en av de KUK-ingenjörer som har flyttat sin arbetsplats till det nya teknikcentret i Appenzell (Schweiz). Det som automationsingenjören uppskattar med sitt arbete - att konstruera maskiner - är den stora variationen, det stora ansvaret och de korta beslutsvägarna.

Gabriel Scheifele har arbetat på KUK i två år: "Efter min lärlingstid som mekatronikingenjör för kommersiella fordon gick jag på militärskola. Sedan avslutade jag yrkesskolan med en specialisering inom teknik och följde upp det med en examen i systemteknik vid OST - Ostschweizer Fachhochschule", förklarar han. "När jag såg jobbannonsen från KUK hösten 2020 var det som klippt och skuret för mig." Han hade redan under sin studietid varit mycket intresserad av robotteknik och automation, så tjänsten som automationsingenjör passade honom perfekt.

Från A till Ö från Appenzell

"Många företag letar efter rena designers, inte mekaniker. Men det var precis det som var intressant för mig - här kan vi skruva ihop våra egna maskiner." Därför valde Gabriel också att specialisera sig på maskinteknik under sina studier; att utveckla och bygga kompletta maskiner har alltid varit hans grej.

"Vi gör allt själva från A till Ö, från idé och konstruktion till dokumentation och utbildning för drift och underhåll."

Gabriel kan fortfarande minnas "sin" första maskin för KUK: "Det var en dubbmaskin, som nu används i Appenzell." Många av de maskiner som utvecklas internt går också ut över hela världen, där KUK är representerat med sju platser. Så varje kundanpassad spole som produceras av KUK är också lite "Made in Appenzell" - oavsett om den tillverkas i Europa, Asien eller Afrika.

Konvertera eller bygga en ny produktionslinje för spolar?

Men KUK bygger inte en separat maskin för varje solenoidspole, eller hur? Gabriel Scheifele förnekar det: "Ledningen gör en triage för varje order: kan en befintlig maskin anpassas eller konverteras för detta ändamål - eller är det mer meningsfullt att bygga en ny?" När beslutet om en ny design har fattats utarbetar kunden, KUK:s produktchef och CTO Stefan Dörig specifikationer som inkluderar budget, cykeltider och produktion. Därefter konceptualiserar ingenjörerna ordern. Sedan börjar den faktiska konstruktionsfasen, där de enskilda systemmodulerna tillverkas och slutligen ansluts.

"Här kommer naturligtvis den platta KUK-hierarkin väl till pass", säger Gabriel. De korta avstånden mellan de olika teamen, men också till ledningen, bidrar till att order kan behandlas snabbt och utan informationsförlust. "Jag uppskattar verkligen att vi får mycket förtroende å ena sidan och stort stöd från alla team å andra sidan."

På pulsen inom lindningsindustrin

Automation och robotteknik är områden som utvecklas i hög hastighet. Hur gör ni för att hålla er uppdaterade på det här området? "Vi utbildar oss externt, t.ex. med partners, och internt, och håller också fingret på pulsen tack vare flitig nyhetskonsumtion från branschen", säger Gabriel. I detta ingår att ständigt se sig om digitalt hos leverantörer, men också hos konkurrenter och tillverkare som kanske inte (ännu) är KUK-leverantörer.

"Även här visar de korta vägarna på KUK sitt värde", säger Gabriel Scheifele. "Om vi har ett förslag till verktygs- eller produktionsoptimering granskas det av ledningen och ett beslut fattas snabbt." Han tillägger att det är lätt att märka att ledningsgruppen också har en teknisk bakgrund. "De vet vad vi pratar om." Om förslaget hjälper KUK att effektivisera sin verksamhet är det en belöning - inte bara för den som lämnat in det, utan för hela hans team.

Den här sorten är en upplevelse man bara får en gång i livet

Gabriel bor i Rorschacherberg och har en pendlingstid på cirka 40 minuter. "Jag är glad över att ha fått uppdraget eftersom det är så spännande. Arbetet, teamet och cheferna passar ihop - arbetsplatsen spelar inte så stor roll längre."

Det är sällan man hittar den typen av variation som man gör på KUK, vilket tidigare studiekamrater har bekräftat för honom.

"De kanske jobbar på större utvecklingsavdelningar, men de har mycket mindre ansvar och variation." En del blickar ibland avundsjukt mot Appenzell ...

Gabriel bestämde sig i somras för att minska sin arbetsbelastning från 100 till 80 procent - och inte på grund av sina hobbies innebandy och elgitarr. "Jag var mycket engagerad i kyrkans ungdomsarbete under min studietid och ville ta upp det engagemanget igen", förklarar han.

Publicerad av LEADER - Das Ostschweizer Unternehmermagazin